Dantepartiklar
Ur Dan Gustavssons efterord:
»I november 1985 fann jag i en nästan helt tom bokhylla, i ett övergivet kontorsrum på tidningen l’Unitàs redaktion i Bologna, Sapegnos 16:e utgåva av Dantes Komedi. Jag var ensam i rummet, min väninna talade med en redaktör i rummet intill, och på mindre än ett par sekunder var de tre volymerna i säkert förvar i innerfickan på min vinterrock. Jag hade vid denna tidpunkt läst Björkesons nyöversättning vilken gjort ett irriterande intryck på mig och bidragit till att fördjupa den redan växande misstanken att det i Sverige inte fanns någon Dantereception värd namnet: Tigerstedts och Lagercrantz ansatser var i sammanhanget endast undantagen som bekräftade regeln. Men det skulle dröja till vintern 1992, då jag med min blivande hustru och vår ettårige son lämnat Stockholm och flyttat till Gotland, innan jag öppnade böckerna. Jag minns att läsningen av Mandelstams Samtal om Dante var incitamentet – att jag tvingades titta närmare på några originalrader och att mötet med dessa i takt med att innebörden stod allt klarare för mig hade verkan av isyxan som hugger upp det tillfrusna havet inom oss: en språklig chock vars inpräntande styrka genom sina med tiden multiplicerade exempel utgjorde imperativet för det som skulle bli min debutdiktsamling Horisonten runt (1997). Som ny redaktör för tidskriften Artes bad mig författaren Jan Arnald i januari 2001 om ett bidrag till det första nummer han då förberedde, ett temanummer om »kvalitet«. Jag skickade honom sexton treradingar som jag kallade »Dantepartiklar«. Jag hade dessförinnan i Skuggan (1999) utövat samma praktik under arbetet med fem treradingar: detta inledande försök att på mikronivå identifiera, förstora och lyfta upp de retoriska beståndsdelarna i Komedin till beskådande, sätta verkets grammatiska erfarenhet i omlopp, om man så vill, i den öppna dagboksnotationens form …«
Hör Dan Gustavsson på Podpoesi.
KRITIKERRÖSTER
»I sin nya diktsamling är Dan Gustavsson inne på något liknande. Han söker inte framställa vare sig firmamentets oskuldsfärgade späck eller ett helvetes crystal meth. Utan något lika existensförhöjande som illusionsförstörande: poesins egna elementarpartiklar. Försiktigt kokar han ned Dantes komedi till dess beståndsdelar och sätter ›verkets grammatiska erfarenhet i omlopp‹. Resultatet har blivit årets kanske mest beroendeframkallande diktsamling.«
Aris Fioretos, Dagens Nyheter
»Jag är häpen. Faktiskt. Det skulle inte förvåna mig om vi i efterhand, när tiden har lagt sig tillrätta, kommer se Dantepartiklar som en av den här tidens avgörande samlingar – för dikt, liv – hopp och misströstan, löper ut och intill varandra på ett sätt som jag tidigare bara sett hos exempelvis Willy Granqvist.«
Kristian Lundberg, NorrköpingsTidningar
»Hans återkomst efter femton år är storslagen…«
Magnus Ringgren, Aftonbladet
»Dantepartiklar är virtuost skriven, ofta politiskt skarp, och betydligt mer än en törntagg i sidan på mänsklighetens och människans destruktivitet. Inferno är på det sättet ingen teoretisk plats, och Satan bär i allra högsta grad ett mänskligt ansikte.«
Maria Vedin, Norrländska Socialdemokraten
»Det är skickligt och skarpt skrivet. I sina delar i halsbrytande åkningar, utstuderat vasst, åskådliggörande, fördjupande och i sina yttersta höjdpunkter genombrytande genialt, ibland abrupt tankebrutalt.«
Benny Holmberg, Tidningen Kulturen
»Om det endast var kvalitet som styrde vilka böcker som ges utrymme i media hade Dan Gustavssons Dantepartiklar, hans första diktsamling på femton år, varit en av årets mest omskrivna. I 999 haikudikter, och med Dante som ständig referenspunkt, rör sig Gustavsson mellan krigshärdarnas helveteskretsar och sexualaktens paradisiska extas. Stundtals genialt. Och årets mest förbisedda.«
Johan Sjögren, Upsala Nya Tidning
RECENSIONER
Aftonbladet 13-06-06
NorrköpingsTidningar 13-04-19
Tidningen Kulturen 13-04-10
Norrländska Socialdemokraten 13-04-02
Dagens bok 13-09-14
Upsala Nya Tidning 13-12-14
Dagens Nyheter 13-07-23
Läsprov