Andrej Platonov
Grundgropen

Den ryske författaren Andrej Platonovs mästerverk från 1930 är en modern och existentialistisk skräckhistoria. Lika tidlös, allmängiltig, absurd och isande som Kafkas eller Becketts berättelser, men berikad med en jordbunden realism och en naturlyrisk eufori i nästan nordisk stil – med bönder, landsbygd, svält och en allestädes närvarande natur. Kanske är det just denna blandning av absurdism, realism och känslosamhet som gör Grundgropen så fruktansvärd. Det är som om författaren själv finns med i var och en av alla sina förvirrade, trosvissa, barnsliga, hjälplösa, listiga, förtvivlade och grymma hjältar.

Andrej Platonovs röst tränger fram till oss genom stalintidens tystnad, för att med ett halvsekels fördröjning nå oss i hela sin styrka. På något outgrundligt vis har den överlevt förvanskningar och vantolkningar, och återuppstår här och nu, som något nära och välbekant – som ett tecken på att det kanske ändå finns något som skulle kunna kallas odödlig litteratur.

 

KRITIKERRÖSTER

»Grundgropen är en tidskapsel. Den ger oss en vink om allt det sällsamma
som hade funnits, om Sovjets socialistiska konst och litteratur inte utplånats
av Stalin och hans påbjudna estetik.
Utöver Platonov är det egentligen bara i Sjostakovitjs musik man alltjämt kan
höra hur denna slagna kultur hade kunnat klinga om den fått mogna. Allt det
andra blev till intet, som föremålen i luffarens säck.«
Stefan Jonsson, Dagens Nyheter

»Redan första sidan, ja första meningen av Andrej Platonovs Grundgropen har en temperatur som får en att kippa efter andan. Så är det också en kompromisslös språkmästare som här griper sig an en historisk megakonvulsion: bolsjevikernas försök att skapa ett paradis på jorden.«
Kristina Rotkirch, Hufvudstadsbladet

»Kajsa Öberg-Lindsten heter den djärva och mycket skickliga översättare som vågat ta itu med Platonovs verk. Platonov är känd för sitt raffinerade språk.«
Sveriges Radio

»Andrej Platonov använder i Grundgropen en lätt absurdistisk stil som söker, som ringar in och fångar stämningar, som griper ner i gestalternas inre utan att hänfalla åt psykologiserande eller schabloner. De får i stället agera helt i egen rätt. Här finns drag av existentiell obestämdhet och motvilligt tvivel i skuggan av all retorik, vilken förmedlar en krypande och underminerande osäkerhet.«
Crister Enander, Helsingborgs Dagblad

»Det som gör Grundgropen till en tidlös klassiker (ursäkta ordvalet, men det går inte att formulera annorlunda), till ett verk helt i paritet med och besläktad med säg Kafkas eller Becketts, är samtidigt det som också gör den till ett gastkramande tidsdokument: skildringen av människans prisgivenhet åt och maktlöshet inför de språk hon skapar, och som är det enda hon har att ty sig till. Då som nu. «
Mikael Nydahl, Kristianstadsbladet

 

RECENSIONER

Sveriges Radio 2007-11-21
Expressen 2011-11-26
Hufvudstadsbladet 2008-07-30
Helsingborgs Dagblad 2007-12-13
Kristianstadsbladet 2007-11-07
Expressen 2011-11-26