»
Friedrich Hölderlin
Kom nu, eld!

imageHösten 1801 vandrade en ung poet mer än tusen kilometer från södra Tyskland till södra Frankrike. Han hette Friedrich Hölderlin och hade en uppslitande kärleksaffär bakom sig. Två år senare återvände han hem – »blek som ett lik, avmagrad, med djupt liggande, vilda ögon, långt hår och skägg, och klädd som en tiggare«. Kort därpå fick han veta att hans stora kärlek avlidit. Fram till hösten 1806, då han insjuknade för gott och skulle vårdas andra hälften av sitt liv i ett tornrum vid floden Neckar i Tübingen, skrev han några av litteraturhistoriens berömdaste dikter.

Kom nu, eld! innehåller nya tolkningar av dessa hymner. För första gången föreligger även översättningar av de beryktade fragmenten från åren före sjukdomen, samlade i det så kallade Homburghäftet. När Hölderlin insjuknade beslagtogs häftet, eftersom det bedömdes som farligt för hans hälsa. Sedan dess har det bitvis ytterst svårtydda materialet blivit föremål för både kult och kommentarer.

Om hymnerna formar sig till strofiskt slingrande floddikter, presenterar fragmenten ett textdelta. Partierna flyter in i varandra, förgrenar sig och rinner ut. Så tecknas ett poetiskt landskap genomflutet av vatten, format av berg, med oväder mullrande i fjärran. Geografin antar en ny innebörd, halvt längtan, halvt rysning; vädret laddas av bebådelser. Till och med åskan sjunger. Men stämningen är inte profetisk. De uppflammande visionerna balanseras av nykter enkelhet och en modern kritisk distans. Eller som poeten själv skriver i en möjligen apokryfisk prosadikt:

Vill jag vara en komet? Jag tror det. För de är snabba som fåglar, de blommar av eld och är som barn i sin renhet. Det vore förmätet att önska sig mer.

Hölderlins sena diktning har präglat modern lyrik mer än kanske några andra texter på tyska. För första gången framträder denna omvälvande poesi i svensk helfigur.


KRITIKERRÖSTER

»Det är en magnifik volym, också bokkonstnärligt fullödig. Den innehåller åtta av poetens fosterländska sånger och sedan ett stort urval av poetens sena alltmer omskakade utkast – dessa oförvägna dikter som verkar stiga och sönderfalla samtidigt i bländande ljus. Det betyder att några av poesihistoriens mest bestående insatser får en ny översättning – hymner som Patmos, Rhen, Åminnelse och sedan dessa gåtrika fragment som Den ende, Mnemosyne och den länge apokryfiska I ljuvligt blått. Dikterna följs i boken av de berömda breven till Böhlendorff och de mycket egna anmärkningarna till Hölderlins mycket egna Sofoklesöversättningar. Man kan säga att Hölderlin i dessa sena texter försökte skriva tyska på grekiska. Hölderlins landskap får den annars så olympiske Goethe att framstå som en berest småborgare.«
Mikael van Reis, GöteborgsPosten

»Den här utgåvan är snyggt utformad med Håkan Rehnbergs omslag och höga avlånga storlek. Generöst tilltagen med sina drygt 300 sidor, med en mängd utkast. Romantikens poeter är kategoriska – det är nog därför jag gillar det här så skarpt, när alla förbehåll släpps, och rörelsen är helt obunden. Det är modernism drygt hundra år för tidigt. Övergången från dikterna till breven i volymens slut är smidigt genomförd, där poesin övergår i prosa helt omärkligt.«
Bernur

»Fioretos urval fokuserar på den brytpunkt där Hölderlins anspråk är som störst, samtidigt som hans rörande medvetenhet om sin otillräcklighet också är det. För den som söker spår efter det heligas ›stilla lysande kraft‹ finns det värre ställen att börja leta än detta.«
Malte Persson, Expressen

»I ett kärnfullt efterord presenterar Fioretos dikternas och utkastens intrikata tillkomsthistoria, från de förmodade koncipieringarna till filologen och litteraturforskaren Norbert von Hellinggraths första samlingsutgåva på 1910-talet. Dessutom redogör han för olika redigeringsprinciper och editionspraktiker kring och läsarter av de svårtydda och ofärdiga handskrifterna som vållat forskningen en hel del huvudbry.«
Martin Lagerholm, Svenska Dagbladet

»… hur kommer det sig att tysk romantiker från 1700-talet både lockar och fascinerar än idag, och når fram till så olika läsare? Svaret är enkelt. För att Hölderlin är levande. Och, i Fioretos tolkning blir det smärtsamt tydligt just hur levande, skör och sökande hans författarskap verkligen är. ›Kom nu, Eld‹ är också utan tvekan en av de vackrast formgivna böcker jag har hållit i min hand, allt från Håkan Rehnbergs omslag till Ola Wallins grafiska form.«
Kristian Lundberg, NorrköpingsTidningar

»Fioretos följer originalet så hängivet att också den svenskspråkiga texten lyser av den sällsamma fräschör som är Hölderlins bidrag till världslyriken. […] Ersatz Hölderlinvolym är en skatt som varje poesiälskare kan njuta av länge och innerligt.«
Eva Ström, Sydsvenskan

 

RECENSIONER

Expressen 13-08-17
Bernur 13-08-18
Tidningen Kulturen 13-08-20
Svenska Dagbladet 13-08-22
NorrköpingTidningar 13-08-26
Sydsvenskan 13-10-01
GöteborgsPosten 13-10-21
Kristianstadsbladet 13-10-21