Dmitrij Gluchovskij
Outpost 1

Första delen av två av Gluchovskijs nya dystopi.

I det krigshärjade Moskoviet ligger en liten by vid den kontaminerade floden Volga, en sista utpost mot vildmarken i öster. Bron över till den utplånade staden Jaroslavl bevakas dygnet runt, fastän befälhavaren hävdar att världen öster om Volga ligger öde. Varför stirrar vaktposterna så intensivt in i den täta dimman? Inte en levande själ har korsat bron på årtionden. Tills det en dag dyker upp en präst …

Ur Utpost: »Polkans utpost är tydligen den sista längs järnvägen. Garnisonen har till uppgift att försvara Moskvarikets östra tillfart, och de edsvurna soldaterna bevakar bron. De försvarar den från rebeller, eller från nomader, eller från vilda djur – inte ens Polkan vet längre från vilka. I historieböckerna som de tvingar Jegor att läsa slutar allting lugnt och stilla: välstånd, rättvisa, en ny eras gryning. Historieböckerna kommer aldrig fram till den punkt när eran gick över styr och dog. Man får lita på Polkan som säger att folk blev som tokiga, förrädare plundrade landet, huvudstaden tömdes så att den inte kunde hålla kvar utbrytarterritorier. Det var vid den tiden, säger han, som Moskva drog gränsen vid den förgiftade Volga, kommenderade ut en postering till flodbanken, glömde allt om den andra stranden, och tog hand om sina egna affärer. Det fanns en massa att göra. Det som hade varit Ryssland blev Moskvariket.«