Morfin
»Morfinbegäret är bara ett symptom på hans psykopatiska läggning och denna har gjort honom så viljesvag att han inte längre kan motstå det mycket starka begäret efter giftet; den fria viljan att fatta beslut är upphävd därför att begäret är oemotståndligt. G. kan inte hållas ansvarig för de brott som lagts honom till last.«
Dr Götzmann, överläkare på Mannheimfängelset
Det var inte mycket som tydde på att han skulle få ett deckarpris uppkallat efter sig eller en gata i Zürich. Medan han levde var det psykiatrikerna, åklagarna och förmyndaren som gjorde anspråk på att beskriva morfinisten, småtjuven och författaren Friedrich Glauser (1896–1938).
Med en serie kriminalromaner från andra hälften av 1930-talet gjorde schweizaren slutligen succé, men det var redan sent i hans korta liv. Med Morfin introducerades den tyskspråkige deckarfadern för svenska läsare med en rad självbiografiska texter, myndighetsutlåtanden och kriminalnoveller.
Samtidigt utkom Glausers första kriminalroman, den kultförklarade Överstekonstapel Studer.
KRITIKERRÖSTER
»Här kommer ett närmare fyrahundra sidors urval av ett i Sverige praktiskt taget okänt författarskap, och så är det såhär lysande, så riktigt rysligt bra.«
Henrik Petersen, Helsingborgs Dagblad
»Lika plågsamt som det är att läsa hans märkligt sakliga redogörelser för morfinmissbrukets förbannelser (rena pendanger till Thomas de Quinceys berömda En engelsk opieätares bekännelser) eller hans levnadsteckningar från olika psykiatriska kliniker, lika njutbart är det att förlora sig i den tankens klarhet och stilistiska glans som präglar minideckarna Kung Socker och Den gamle trollkarlen eller den rörande texten om hemlöshet och uteliggarliv i Paris.«
Martin Lagerholm, Kristianstadsbladet
»Bakgrundens tragiska omständigheter står i skarp kontrast till den stilens klarhet som präglar texterna. Det kan tyckas anmärkningsvärt, men långa stunder är det är ren njutning att ta del av dessa brottstycken, dessa inblickar i en hårt drabbad människas villkor. Oavsett om Glauser skriver dagbok från dårhuset, skildrar barndomen eller berättar om missbrukets frestelser och faror, omvandlas erfarenheterna till litteratur av yppersta sort. Småtjuv och pundare, visst – men framför allt författare.«
Peter Viktorsson, NorrköpingsTidningar
»I botten av detta finns ett djupt känt humanistiskt patos, ett vittnesmål om allas likhet, olikhet och utsatthet. Sammantagna utgör texterna en protest mot en inskränkt borgerlighet och en svidande kritik av det repressiva samhällets tvångsmedel och förtryckarmekanismer, där faderns skägg blir själva sinnebilden för auktoritet och maktspråk.«
Fabian Kastner, Svenska Dagbladet
RECENSIONER
Kristianstadsbladet 2007-12-18
NorrköpingsTidningar 2007-12-11
Smålandsposten 2007-12-03
Helsingborgs Dagblad 2007-11-26
Svenska Dagbladet 2007-11-21
Läsprov